ekande tomhet i kaklad ensamhet
rakblad strålar ur duschen när hon ligger på det våta golvet och sliter sitt hår i vanföreställningar och hallucinationer
minnen spelar henne spratt och kroppen rycker i spasmer
inget blod som är verkligt och inget så kallt som lysrörsljus
minnen spelar henne spratt och kroppen rycker i spasmer
inget blod som är verkligt och inget så kallt som lysrörsljus
om ljuset i slutet av tunneln är ett tåg kan ingen höra henne skrika
för om alla går, kan ingen säga nåt
för om alla går, kan ingen säga nåt
Kommentarer
Trackback
