underbarhet
Du sa att jag var underbar
att allting blommar när jag ler
att mina ögon glittrar busigt
när jag tror att ingen ser
nu är ordet underbar
det enda jag har kvar
att inse det var inte lätt
- man kan vara underbar
på många olika sätt
(nu är det ingen som vet
men när jag skriver underbar
så stavar jag det ensamhet)
att allting blommar när jag ler
att mina ögon glittrar busigt
när jag tror att ingen ser
nu är ordet underbar
det enda jag har kvar
att inse det var inte lätt
- man kan vara underbar
på många olika sätt
(nu är det ingen som vet
men när jag skriver underbar
så stavar jag det ensamhet)
när molen bildar formationer jag inte trodde fanns
himlen rör sig fort idag, älskling
men du är längre bort än vanligt
dagarna går snabbt
fast jag inte hör din röst
livet går vidare, min vän
trots att du inte längre är med
jag saknar dig bara lite
och jag inser att jag klarar mig själv
men du är längre bort än vanligt
dagarna går snabbt
fast jag inte hör din röst
livet går vidare, min vän
trots att du inte längre är med
jag saknar dig bara lite
och jag inser att jag klarar mig själv
Jag drömde om dig inatt
det var nångång mellan måne och gryning
nånstans mellan natt och dagg
kanske på väg till nåt bättre
kanske kvar på samma plats
du fanns i en dröm
jag såg dig genom dimma
du var förlorad i en verklighet
jag sakta såg försvinna
du kom mellan livet och himlen
du gick innan solen gick upp
frosten berövade våra sinnen
och solen förtog vårt hopp
jag drömde din dröm
men levde aldrig i din verklighet
nu ligger jag här
och försonas med min ensamhet
nånstans mellan natt och dagg
kanske på väg till nåt bättre
kanske kvar på samma plats
du fanns i en dröm
jag såg dig genom dimma
du var förlorad i en verklighet
jag sakta såg försvinna
du kom mellan livet och himlen
du gick innan solen gick upp
frosten berövade våra sinnen
och solen förtog vårt hopp
jag drömde din dröm
men levde aldrig i din verklighet
nu ligger jag här
och försonas med min ensamhet
förlora, förlorade, förlorat
När man tappat alla ord
finns inte ens förståndet kvar
när man tappat alla ord
när man tappat allt man har
och man inte förstår hur
har man tappat allt som var
finns inte ens förståndet kvar
när man tappat alla ord
när man tappat allt man har
och man inte förstår hur
har man tappat allt som var
ekande tomhet i kaklad ensamhet
rakblad strålar ur duschen när hon ligger på det våta golvet och sliter sitt hår i vanföreställningar och hallucinationer
minnen spelar henne spratt och kroppen rycker i spasmer
inget blod som är verkligt och inget så kallt som lysrörsljus
minnen spelar henne spratt och kroppen rycker i spasmer
inget blod som är verkligt och inget så kallt som lysrörsljus
om ljuset i slutet av tunneln är ett tåg kan ingen höra henne skrika
för om alla går, kan ingen säga nåt
för om alla går, kan ingen säga nåt
När orden var det enda som fanns kvar
(tomt)
Och så var det det där med ensamhet
Om det är som dom säger
är jag lycklig nu?
Om det är som du säger
Om det är som du säger
är jag lycklig nu?
Om det är som jag tror
Om det är som jag tror
...är jag ensam nu
jag är min egen akilleshäl
snön faller utanför fönstret som brinner
fast det är sensommar som kallas höst och ljusen är släckta
jag längtar efter någonting som skulle kunna kallas vänskap
när hjärtat går i tu, och allt annat går i tusen bitar
