Det kan verka vackert

det var nångång mellan måne och gryning
nånstans mellan natt och dagg
kanske på väg till nåt bättre
kanske kvar på samma plats

du fanns i en dröm
jag såg dig genom dimma
du var förlorad i en verklighet
jag sakta såg försvinna

du kom mellan livet och himlen
du gick innan solen gick upp
frosten berövade våra sinnen
och solen förtog vårt hopp

jag drömde din dröm
men levde aldrig i din verklighet
nu ligger jag här
och försonas med min ensamhet