Det kan verka vackert

Utan någon tro på mig själv skulpterar jag fram ditt ansikte ur den svarta rymden
och genast skingras dimmorna runt omkring mig

Jag är en konstnär utan vetskap om vetenskapsmän och kvinnor

Bara en känsla av något bra men flyktigt
Som thinner i ett stängt garage

Ett sansat yttre som imploderar och snart är ett minne blott

Jag vet inte men jag måste
veta

för tåget vaggar mig till sömns i samma takt som gatlyktorna svindlar förbi och jag hinner inte räkna för dom är så många och det är en lång natt mellan natt och regn

om morgonen fryser jag och solens strålar mer skär än värmer och så länge det är mörkt får jag den ensamhet jag behöver

det är inte jag
det är du

och uppenbarligen funkar inte detta
för jag borde vara glad
men istället äter ångesten sakta upp mig inifrån

om jag kunde skulle jag
men nu är det upp till djävulen på min axel
för ängeln föll för länge sedan

om jag ska vara lite allvarlig för en stund
så är du ful

du har fula kläder
och fult hår

du har gula tänder
och vaggar när du går

du är dum
du frågar inte chans
och på skoldiscot
får jag ingen dans

du leker med alla,
inte med mig
du leker inte med mig
för att jag är tjej

om jag vore 12 hade jag väntat här
för jag är barnslig när jag är kär

men nu är jag vuxen
och du är en man
nu leker du med mig
för att du kan

jag skulle skrattat, om det var kul
men du ger en annan innebörd till ordet ful

du var inte hälften av den man som han var,
mitt hjärta

ändå går det inte
kan jag inte

man väljer inte
har inget val

trots att det finns två
att hänga upp sig på