Det kan verka vackert

Utan någon tro på mig själv skulpterar jag fram ditt ansikte ur den svarta rymden
och genast skingras dimmorna runt omkring mig

Jag är en konstnär utan vetskap om vetenskapsmän och kvinnor

Bara en känsla av något bra men flyktigt
Som thinner i ett stängt garage

Ett sansat yttre som imploderar och snart är ett minne blott

Jag vet inte men jag måste
veta

för tåget vaggar mig till sömns i samma takt som gatlyktorna svindlar förbi och jag hinner inte räkna för dom är så många och det är en lång natt mellan natt och regn

om morgonen fryser jag och solens strålar mer skär än värmer och så länge det är mörkt får jag den ensamhet jag behöver

det är inte jag
det är du

och uppenbarligen funkar inte detta
för jag borde vara glad
men istället äter ångesten sakta upp mig inifrån

om jag kunde skulle jag
men nu är det upp till djävulen på min axel
för ängeln föll för länge sedan

om jag ska vara lite allvarlig för en stund
så är du ful

du har fula kläder
och fult hår

du har gula tänder
och vaggar när du går

du är dum
du frågar inte chans
och på skoldiscot
får jag ingen dans

du leker med alla,
inte med mig
du leker inte med mig
för att jag är tjej

om jag vore 12 hade jag väntat här
för jag är barnslig när jag är kär

men nu är jag vuxen
och du är en man
nu leker du med mig
för att du kan

jag skulle skrattat, om det var kul
men du ger en annan innebörd till ordet ful

du var inte hälften av den man som han var,
mitt hjärta

ändå går det inte
kan jag inte

man väljer inte
har inget val

trots att det finns två
att hänga upp sig på

Du sa att jag var underbar
att allting blommar när jag ler
att mina ögon glittrar busigt
när jag tror att ingen ser

nu är ordet underbar
det enda jag har kvar

att inse det var inte lätt
- man kan vara underbar
på många olika sätt

(nu är det ingen som vet
men när jag skriver underbar
så stavar jag det ensamhet)

himlen rör sig fort idag, älskling
men du är längre bort än vanligt

dagarna går snabbt
fast jag inte hör din röst

livet går vidare, min vän
trots att du inte längre är med

jag saknar dig bara lite
och jag inser att jag klarar mig själv

När man tappat alla ord
finns inte ens förståndet kvar
när man tappat alla ord

när man tappat allt man har
och man inte förstår hur
har man tappat allt som var

rakblad strålar ur duschen när hon ligger på det våta golvet och sliter sitt hår i vanföreställningar och hallucinationer

minnen spelar henne spratt och kroppen rycker i spasmer

inget blod som är verkligt och inget så kallt som lysrörsljus

Om det är som dom säger